Jag har valt fel yrke
Sedan vi kom till Kungsbacka har vi använt varje ledig stund till att renovera på radhuset. Gamla innertak, väggar och golv har ersatts med nya. Det har målats, hamrats och tapetserats i vad som tycks vara en evighet. Men nu, äntligen, börjar vi se ljuset i tunneln.
Men egentligen är det helt okej att vara ”hantverkare” – bara man har tid till det – för man lär sig så mycket, och det är självfallet givande att få skapa något nytt och fint. Om min fru fick bestämma skulle jag gärna få hålla på med det här dygnet runt.
”Vet du vad som skulle göra mig lycklig?” frågade hon nyligen.
”Jag tror jag kan gissa”, svarade jag med en suck.
”Ja… hihi… skulle det inte vara bra om du var hemma hela dagarna, med arbetskläderna på, och gjorde allt som jag bad dig göra. Då skulle jag vara jättenöjd.”
”Jaha?” grimaserade jag. ”Så du vill bara ha mig hemma så jag kan jobba åt dig?”
”Ja, vad trodde du?” skrattade hon igen och gav mig en puss på kinden. ”Det vill väl alla fruar?”
Kvinnor. Vem förstår hur de tänker?
Häromdagen kröp runt på hallgolvet med en hammare i handen och en golvlist i den andra. När jag började spika kände jag hur någon tittade på mig. När jag vände mig om såg jag Angelica. Hon hade ett förnöjt leende på läpparna. Såklart.
”Ska inte du göra någon nytta då?” frågar jag.
”Nej, det kan vänta lite!”
”Jaså?”
”Mmm… just nu vill jag bara titta på dig när du jobbar.”
”Jaha, du!” skrattar jag.
Hon sätter sig intill mig och fångar mina ögon med en ovanligt djup blick. ”Du… ska vi inte ta en paus och kramas lite”? frågar hon medan hon tar bort hammaren ur min hand.
”Här har vi ett av universums märkligaste mysterium”, svarar jag. ”Jag kan klä mig i en snygg kostym när jag går till jobbet. Jag kan komma hem med blommor till dig. Jag kan säga att jag älskar dig hundra gånger i veckan. Jag tror visserligen att det uppskattas, men inget av detta verkar få ditt hjärta att banka hälften så snabbt som när jag sätter på min ett par skitiga Blåkläder och lortar ner mig med byggdam.”
”Så… ?” frågar hon. ”Betyder det att du inte vill kramas?”
”Nja… det sa jag inte direkt!”
”Nämen, sluta prata så mycket då och håll om mig istället!”
Kvinnor. Vem förstår hur de tänker?
Jag vet i alla fall vad jag tänker nu: jag har valt fel yrke. Jag borde ha blivit hantverkare.
Här ser vi några andra flitiga hantverkare. Jag är ledsen att säga det Isak, men Clara lyckades få in skruvarna bättre än du. 😉
Det här är det första rummet vi gjorde färdigt. Gissa vem som fick det rummet?
Nya paneler i taket. Åååhhhhoooooooaaaaaa… vad det kändes i ryggen efteråt!
Innan vi la på golvet var vi naturligtvis tvungna att föreviga våra namn betongen.
Och en puss o kram till er alla! Louis
Comments