Krönika i Norra Halland, 27 sept 2013
En het snackis denna vecka har varit utnämnandet av Elisabeth Svantesson till ny arbetsmarknadsminister. Enligt löpsedlarna skulle man dock kunnat tro att hon var regeringens nya abortmotståndare. Landets alla progressiva och liberaler har förenats i samstämd kör: Svantesson är olämplig som minister! Inte kan vi ha en före detta Livets ordare och Ja till livare i regeringen. Där finns det ingen plats för en ”elak person” med ”skrämmande människosyn”.
Sådan är tongången, till stor del på grund av minister Svantessons tidigare motstånd mot abort. Men trots att hon påstår att frågan inte längre är lika svartvit för henne, utan mer ”komplex”, vägrar hennes motståndare vara lika nyanserade. Ministern måste antingen ta helt avstånd från abortmotståndet eller stämplas som fundamentalist.
Ibland måste man nypa sig i kinderna. Drömmer jag? Är detta en verklighet i det moderna Sverige – toleransens och öppenhetens land – att vi ska tvingas till politiskt ”korrekta” värderingar under hot om att annars bli uthängda som fanatiker. Och jag som trodde vi hade åsiktsfrihet?
Under veckan råkade jag ut för samma bemötande när jag äntrade debatten i getingboets internet. Där fanns det många ilskna getingar som inte tvekade att visa sina taggar. Jag var allt från nazist till motståndare till mänskliga rättigheter för att jag vägrade se svartvitt på saken, för att jag likt Svantesson tycker abortfrågan stundtals är komplex.
Är det så enkelt att det bara är ”cellklumpar” vi tar ut ur kvinnans kropp? Varför behöver vi då reglera tiden till senast vecka 22; för övrigt samma tid då vi räddar livet på andra cellklumpar. När börjar livet? Vem avgör det? Och varför måste vi ständigt justera tiden för tillåten abort om det inte är ett mänskligt liv vi talar om?
Denna ”fanatiker” är inte för ett abortförbud. Däremot är jag FÖR livet. Jag skulle därför gärna se en dialog om hur vi kan får ner den höga abortsiffran på nästan 40 000 per år i Sverige. Lever vi inte trots allt på 2000-talet? Har vi någonsin varit mer upplysta än idag? Men ändå…
Jag förstår att frågan är känslig, och sannolikheten att du och jag tycker olika är förmodligen stor. Så måste det få vara. Men ingen förtjänar att bli demoniserad för det.
Tolerans är bara tolerans om den fungerar i båda riktningarna.
Comments