DEN SANNA JULANDAN
Clara lyser upp, sådär hon alltid gör när hon tycker att hon fått en bra idé. ”Pappa, vi går ut!”
”Men det regnar och blåser ute!” svarar jag.
”Ja, men om vi går ut och leker en stund så blir vi kalla och blöta…” Hon pausar och tänker på hur hon ska förmulera sig. ”…då blir det mycket mysigare inne när vi kommer tillbaka och kan värma oss och dricka varm chocklad!”
Jag skrattar och pussar henne på pannan. ”Vad du är smart, du!”
Vi gör som Clara föreslår, och naturligtvis blir upplevelsen precis som hon hade förutspått: att vara inne i värmen (med varm chocklad, inte att förglömma) blev mycket mer uppskattat när man först fick frysa ute i den blöta halländska stormen. Tänk att ett litet barn kan förstå varför det är så viktigt med kontraster.
Vi tittar ut genom fönstret och jag säger något om det trista julvädret. Men hon verkar inte särskilt störd av den ihärdiga nederbörden. Istället mumsar hon i sig sin tionde papparkaka och börjar nynna på Nu tändas tusen juleljus.
Jag känner att jag avundas henne. Jag önskar att jag kunde bli ett barn på nytt. Då kanske jag återigen skulle komma till insikten om att julen inte är ett tillstånd så mycket som det är en känsla. Den vuxne har alla dessa föreställningar om hur den perfekta julen ska vara: vit snö, vackra dekorationer, dyra presenter. Men barnet lever på känslan, en känsla som bygger på värme, förväntningar och hopp. Det vuxne oroar sig för morgondagens detaljer. Barnet tar varje dag som den kommer.
Det finns bara en sak som kan rubba barnets känslobalans: brist på kärlek. Det barn som inte känner sig älskad och sedd kommer aldrig att känna sig hel som människa, oavsett stora och dyra paket från jultomten. För den som inte har julen i sitt hjärta kommer aldrig att finna den under granen. Grundaren av julen, som själv var ett barn, har lärt mig detta.
När Jesusbarnet föddes, då föddes hoppet i människornas hjärtan. Hoppet om vad? Om frälsning, svarar en del. Själv svarar jag: hoppet om att få ta emot Guds kärlek. För Jesus var självaste personifieringen av kärleken. Han tog sig tid för barnen. Han botade de sjuka. Han tröstade de ensamma och sörjande.Vart han än gick satte han människan i centrum.
Det är detta som är julens sanna anda. Den kärlek vi ger är viktigare än allt det vi får. Julen började i Guds hjärta. Den är fullständig först när den når ditt och mitt hjärta.
En riktig varm och god jul önskar jag er alla!
Louis
Comments