DEN PERFEKTA HUSTRUN
Förra veckan skrev jag om den perfekte äkta mannen. Nu har jag hört från några personer att jag också borde skriva om den perfekta hustrun. Säger du A får du säga B, lät det. Oj då, suckar nu Sveriges hela feministkår och håller andan. Här har vi en karl – en kristen sådan till råga på allt – och han sätter ihop ordet ”hustru” med adjektivet ”perfekt”. Det kan aldrig bli bra.
Slappna av! Ni har faktiskt rätt: det blir inte bra. Det var därför det aldrig ingick i planen. Det är en sak att jag skriver med lite självironi om vad mannen (jag själv) behöver göra i ett äktenskap, men en helt annan att skriva om vad kvinnan ska göra. Jag känner mig inte så bekväm med det.
Visst ska man diskutera med varandra och försöka lösa saker och ting, men i princip anser jag inte att min fru ska ”göra” något alls för mig! Det är inget som någon man har rätt att kräva. Vad hon gör, det gör hon för att hon själv vill. Man gifter sig inte med någon för att man ska ändra på personen. Man kan bara ansvara för sig själv (därav min text om mannen enbart). I bästa fall ändras och växer man ihop tillsammans.
Vad jag däremot skulle tycka vara intressant är att höra från dig, du hustru/kvinna som läser detta, hur du själv ser på din roll. Om du jämför det jag skrev om mannen, från ditt perspektiv, vilka är de egenskaper en kvinna bör sträva efter att erhålla som kan hjälpa relationen? Sedan kan ju vi män gärna kommentera de geniala saker ni kvinnor kommer fram till. J
Det enda jag egentligen vill lyfta fram om ämnet är de funderingar jag hade innan jag gifte mig, tankar på vilken slags kvinna jag ville gifta mig med. Jag hade bara ett fåtal, men tydliga önskemål: jag ville dela mitt liv med min bästa vän; någon som jag var attraherad av (och som genom ett mirakel skulle vara attraherad av mig); någon som inte var rädd för att vara sig själv; och till sist, någon som jag kunde föreställa mig som mor till våra barn.
En sådan kvinna fanns. Och jag hade tur som fann henne. Eller, ärligt talat, vi fann varandra.
När jag skrev mannen tog jag hjälp av mina söner. Det vill jag göra nu också. För lite spänning måste vi ju ha. Jag frågade dem hur de såg sin framtida livskamrat.
Båda två sa att hon måste vara omtänksam, som mamma. Sedan sa Isak några intressanta saker. Hans fru ska vara snäll, gullig, rar och bra på att pussas och kramas. Och hon måste ha bra andedräkt, för annars går det inte att pussa henne. Nej, det är ju klart.
”Men ska hon inte vara smart då?” frågar jag.
”Nähä!” svarar han snabbt. ”Det får hon absolut inte!”
”Ursäkta?”
”Men pappa, alla säger att smarta människor äter mycket fisk. Jag hatar ju fisk! Då kan jag inte ha en fru som går omkring och äter fisk hela dagarna. Och sen, hur går det med alla pussarna om…”
”Okej, okej!” skrattar jag. ”Say no more!”
Men det fanns mer. ”Sen vill jag att hon ska rik också… nej, förresten, jobba McDonald’s. Då får man gratis hamburgare varje dag!”
”Ja, naturligtvis.”
Jag pausar och sammanfattar: ”Du vill alltså ha en icke-fiskätande och därmed mindre smart men snäll hustru som arbetar på McDonald’s och som ger dig smaskiga pussar med sin goda andedräkt. Stämmer det?
”Yepp! Där har vi den perfekta hustrun!”
Comments