DEN PERFEKTA ÄKTA MANNEN
Förra veckan lovade jag att det skulle komma en lista på den perfekta äkta mannens egenskaper (se Det är inte lätt för oss män). Jag började med att fråga mina söner, tolv och nio år, hur de tyckte att en man skulle vara gentemot sin hustru.
Svaret blev att mannen ska vara snäll, omtänksam och glad. Han ska vara en gentleman, komma hem med blommor och ”göra saker… typ städa!” Dessutom, säger de med största allvar och suckar (vad det nu kan betyda), måste han lyssna på sin fru.
Jag småler och frågar hur mannen inte borde vara. De svarar att han inte får vara arg eller gnällig. Sedan får han absolut inte tjata emot.
Hmm.. bra svar! Det sammanfattar ju faktiskt allting. Men eftersom vi ändå håller på kanske vi kan ta och utveckla det där och lägga till några punkter. Vad är det egentligen för detaljer vi män måste tänkta mer på? Det här är vad jag tror.
Vi måste visa mer empati och lyssna bättre. Det inkluderar att inte försöka ge råd hela tiden. En varm kram och ett ”jag förstår, älskling” fungerar hundra gånger bättre.
Vi måste hålla det vi lovar. Säger vi till exempel att vi ska komma hem klockan fem, om vi då har livet kärt då är det fem som gäller.
Att visa omgivningen att man älskar och respekterar sin hustru är viktigt. Dock inte för sakens egen skull, utan för att man verkligen menar det och för att beteendet hedrar hustrun och bygger hennes självkänsla. Alltså, ömhetsbevis är inte begränsade till sängkammaren. En man som inte offentligt vill ta sin hustrus hand eller hålla om henne, speciellt inför barnen (det är sååå viktigt) är inte värdig hennes kärlek.
Det där grabbarna sa om att inte tjata emot är helt rätt. Visst är man frestad att alltid säga det man tycker, men ärligt talat, går världen under om man ibland kniper igen? Nej, den enkla regeln för den perfekta mannen är: håll alltid med (med ett undantag: när kvinnan säger att hon ser tjock ut).
Sedan hade vi det där med att vara snäll. Det är ju bara självklara saker, som att ge komplimanger, att inte skälla på henne inför barnen (eller någonstans för den delen), köpa blommor, se till att få ”egen” tid tillsammans, samt hjälpa till med disk och städning (bästa knepet att få frugan på kramhumör).
Ett annat sätt varpå en man kan vara snäll mot sin fru (och faktiskt hela sin omgivning) är att hålla sig ren. Vadå, undrar ni? Ja, alltså att regelbundet duscha till exempel. De flesta tycker väl det är en självklarhet, men tro mig, inte alla! Om du råkar ha en fru som påminner dig ibland om att ”du stinker!”, se det som en vänlig hint. Hoppa in i duschen!
Att hålla sig fräsch i allmänhet är ett måste för den perfekta mannen. Allt pruttande och rapande bör läggas ner, såvida du inte är helt säker på att du är ensam (som långt ute i skogen). Ej heller bör du offentligt peta dig i näsan eller klia dig i skrevet. Annat som kvinnan kan uppfatta som ofräscht är när centimeterlånga hårstrån väller ut ur näsan, när du försöker pussa henne efter att ha ätit en kaviarmacka eller rökt lax, och när du står upp och kissar. Ja, det sistnämnda – att mannen helst sitter ner – vet jag att många kvinnor uppskattar (förstår dock inte varför).
En sista punkt om att vara ren och fräsch: kläder. Den här biten får jag personligen jobba hårt med, för jag avskyr att shoppa. Men sanningen är den att ni kvinnor har rätt: vi män kan inte gå omkring i samma kläder år efter år. Det spelar ingen roll om min favorittröja har fungerat bra i tio år. Det är nog dags med lite förnyelse. Att kvinnor gör sig fina för oss män, det tycker vi är viktigt. Varför skulle det vara annorlunda i ett omvänt läge?
Det flesta kvinnor vill att deras män ska ta kommandot. Då menar jag inte att de ska styra kvinnan. Nej, ett förhållande som inte är jämlikt är inget förhållande. Mannen ska helt enkelt vara initiativrik och inte sitta på sofflocket och vänta på bättre tider. Denna ”mes” vill ingen kvinna ha. Hon vill ha en man som kan fatta beslut och sedan göra något åt saken.
På tal om att göra saker, hur ofta händer det inte att en hustru ber sin man att göra något, och det tar flera år innan han får tummen ur. (Jag har fortfarande några lister som efter sju år inte är fastspikade. Angelica måste ha påmint mig hundra gånger.) Om mannen ska uppnå perfektion i kvinnans ögon måste det ske en radikal ändring. Det där med att skjuta upp saker, det måste vi bara få ett slut med. Den ansvarstagande mannen gör genast vad han blir ombedd att göra. Nej, jag ångrar mig: han ska till och med göra det innan han blir tillsagt. För den perfekta mannen ska märka vad som är fel (trasiga glödlampor, läckande kranar, oklippt gräsmatta, osv) och fixa det innan frugan hinner märka något alls.
Men ska man fixa grejer då krävs det att man har en viss grundläggande kunskap. Om inte mannen redan besitter sådana beskaffenheter när han gifter sig så är det mödan värt att utrusta sig med den kunskapen så snart som möjligt. Jag talar om kunskaper i snickeri, elektronik, rörmokeri, matlagning (ja, det uppskattas faktiskt allt mer) och städning såklart. En sådan man kommer att stå högt i kurs.
I allt detta – att mannen ska ta initiativ, fixa saker och kunna ta emot instruktioner – så finns det en mycket viktig detalj ej att förglömma. Kvinnan uppskattar självfallet att mannen gör det han blir ombedd om. Men helst skulle hon inte vilja säga något alls. För att om mannen verkligen älskar henne, då skulle han veta vad hon känner innan hon behöver säga det. Med andra ord, den perfekta mannen är en tankeläsare. Men vänta lite, tänker kanske ni män, nu börjar det väl gå överstyr? Nja, egentligen inte. Jag menar inte att vi ska läsa några svåra tankar, bara sådant som är självklart. Dessutom, för att hjälpa oss på traven får vi faktiskt lite hintar då och då av våra välmenande hustrur: ”Åh, titta, älskling, det verkar vara stopp i avloppet!” Då är tiotusenkronorsfrågan: vad tänker hon på egentligen? Förstår ni vad jag menar? Busenkelt, eller hur?
Och till slut, det viktigaste av allt: låt hustrun aldrig få det sista ordet. Det är reserverat för mannen – och skall alltid användas. Det är en fras som består av endast två ord, så jag tror oddsen att vi män kan lära oss den utantill är ganska goda. Den lyder:
”Javisst, älskling!”
Kvinnor, vad tror ni? Är det något jag har missat (det finns såklart många fler saker att säga)? I så fall, vad vill ni lägga till – eller dra ifrån?
Män, vad tror ni? Har ni någon mer observation? Den viktiga frågan är: kan vi fixa det här? Jag tror det! Självklart att detta skrivet med mycket självironi, etc, men det finns inget fel i att sträva mot perfektion. Jag ser det hela som en resa: man gör så gott man kan på vägen och bemästrar en egenskap i taget. Så länge man går framåt och är lyhörd mot omgivningen, det är det viktigaste. Som idag, till exempel, jag har inte petar mig i näsan en enda gång, och jag har bytt ut en glödlampa och tömt diskmaskinen – utan att någon har sagt till mig.
Snart får jag väl en medalj.
Comentarios