Så här i skolavslutningstider…
Dagens text är en hyllning till en yrkesgrupp som trots dåligt lön, ökade motgångar och större ansvarskrav tappert kämpar vidare för att bygga upp Sveriges framtid. Jag talar såklart om lärarna.
Jag kom precis hem från en trevlig kväll på Nova Montessoriskolan, mina barns ”andra hem”. Där presenterade eleverna en lysande vernissage med utställningar, fika, uppträdanden och försäljning av egengjorda hantverk. Detta var avslutningen i ett projekt som kallades En hjälpande hand, ett arbete vars syfte var att samla in pengar till välgörande ändamål, men också att hjälpa eleverna få djupare insikt om mänskliga rättigheter.
Eleverna ska ha en stor eloge, inte bara för sitt arbete, utan också för deras entusiasm och generositet. Jag kände mig positivt smittad under kvällen. Men jag tänkte också på lärarnas outtröttliga engagemang, för att inte tala om visdom i att välja just detta projekt. De har förstått det gamla ordspråket: ”Säg det till mig, så glömmer jag bort det, visa det för mig så kanske jag minns, involvera mig så förstår jag det.”
Det har gått en inflation i ordet livscoach på senare tid. I min mening är det egentligen bara lärare som borde få bära den titeln, för mer än bara en förmedlare av kunskap är läraren en inspiratör och motivatör. Att vi föräldrar sedan lägger våra barns liv i deras händer under en tid – med allt ansvar det innebär – vad kan vara viktigare än det?
Vad kan samhället göra för att tacka lärarna? Enkelt. Höja deras löner. (Enligt lärarförbunden och utbildningsministern Jan Björklund kan detta bli verklighet till hösten.) Är det rimligt, till exempel, att en lärare tjänar hälften så mycket som en läkare – som själva inte alltid tjänar det de är förtjänta av? Räddar inte båda liv? En lärare tar visserligen inte bort huvudansvaret från föräldrarna, men låt oss vara ärliga: hur stor påverkan har inte en engagerad lärare på ett barns framtid? I vissa fall kan det vara direkt avgörande. Är då inte detta värt något? Det går inte sätta ett pris som ett högt nog.
Vad kan du själv göra för att tacka lärarna? Ta dig helt enkelt tid att visa lärare och skolledare hur mycket du uppskattar dem. Det finns få människor i vårt samhälle som sliter och kämpar som de – och de gör det för dina och mina barns skull. När tackade vi dem senast för det?
Comments