MAJHAJK 2010
Under Kristi himmelsfärdshelg skulle jag ta med mig min äldsta son, Johannes, och flera andra ungdomar på den årliga majhajken som kyrkan arrangerar. Jag verkligen såg fram emot detta, speciellt nu efter den långa vintern. Tänk att äntligen få komma ut i värmen och njuta av naturens alla gåvor.
Vid ankomst till lägerplatsen möttes vi genast av naturens gåvor. Ja, de bokstavligen sköljde över oss. På torsdagen regnade det. På fredagen regnade det. På lördagen kom visserligen solen fram med besked, men vi hann inte njuta av det hela, för det var då vi packade ihop och åkte hem – två timmar i en varm bil.
När vi kom hem märkte både jag och Johannes att vi inte mådde tip top direkt. Vi hade dragit på oss varsin förkylning, och Johannes hade dessutom fått ögoninflammation. Och i skrivande stund sitter jag med en hosta som inte vill försvinna. Och sedan…
Nej, vänta lite! Nu gör jag det som jag egentligen inte vill: lyfter fram det negativa. Vad enkelt det är att falla i den fällan; man ser hellre glaset som halvtomt än halvfullt.
Då börjar vi om. Visst regnade det väldigt mycket, men nu när jag tänker efter så skedde det små vädermirakel hela tiden: varje gång vi hade en planerad aktivitet eller satt vid lägerelden på kvällarna så var det faktiskt uppehåll.
Och aktiviteterna var suveräna. Johannes fick göra flera saker för första gången i sitt liv, bland annat paddla kanot, klättra höghöjdsbana och åka supersnabb linbana över en sjö, fastspänd endast i en vajer vid höften.
Som förälder värms ens hjärta när man ser sådana saker. När jag stod där och tittade upp på mitt barn som tio meter ovanför marken klättrade runt som en apa i diverse rep och kluriga ställningar, då kände jag respekt för livet; det var ju trots allt inte länge sedan pojken tog sina första steg.
Sedan åt vi god mat. Vi träffade vi många härliga människor. Vänskapsband förstärktes. Och det fanns ingen brist på glada skratt eller breda leenden. Faktum är, det fanns inte en stund på hajken då vi inte hade det roligt.
Jag längtar redan tillbaks till skogen.
Två mobilbilder:
Johannes med kompis, två ungdomar spända på att testa höghöjdsbanan för första gången.
Det gäller att vara säker med säkerheten.
Comentários