JAG KANSKE SKA SLUTA TJATA NU
Man kanske ska sluta tjata på sina barn. Ja, alltså, det är ju inte så att man gnäller på dem hela dagarna. Inte alls. Men det händer väl relativt ofta att man i föräldraskapets sanna anda (?) påpekar sådant som tillhör de sociala dygderna: tugga inte med öppen mun, peta inte i näsan (i alla fall inte offentligt), svara vänligt när andra talar till dig och snälla, spill inte på din nytvättade tröja.
Det sistnämnda har Johannes haft lite bekymmer med (Isak också för den delen). Han är helt hopplös. Han spiller hela tiden . Den naturliga reaktionen är då att man börja instruera och ge råd. Tjata, med andra ord. Men jag har fått en tankeställare om det där, från en märklig incident.
Nyligen, när hela familjen var på väg hem från en kortare resa, stannade vi till i Nyköping för att köpa lite mat. Inne i den stora matbutiken ”råkade” Johannes röra vid en dryckesförpackning som råkade vara sönder. Dricka spills över hela hans T-shirt. Klantigt, Johannes! Ja, ja, det är bara att gå till bilen och hämta en ny tröja. Han får bilnyckeln och går ut till parkeringen.
Men väl ute upptäcker han att det står en mystisk man vid sidan om bilen. Sedan ser den chockerade pojken en annan man som kryper omkring i bilens baksäte. Johannes blir vettskrämd och springer för att hämta oss. Och tjuvarna ser detta.
När vi springer ut på parkeringen är förövarna borta. Nervös går jag fram till bilen, ängslig för vad de kan ha stulit (för många värdesaker låg där – nu är det jag som känner mig klantig). Men när jag kommer fram ser jag inget som saknas. Dock ligger min laptop på baksätet, framtagen ur en gömd datorväska. Jag drar slutsatsen att tjuvarna måste ha haft den i sin hand när när de ser Johannes.
Det var bara att tacka högre makter. Eller vad ska man säga? Jag vet bara det här: vi har aldrig haft inbrott i vår bil förut, men just när det är på gång, vad händer då? Jo, i exakt samma ögonblick går en dryckesförpackning sönder och Johannes spiller på sig själv. Sedan går han ut och skrämmer bort tjuvarna. Och inget går förlorat.
Vad är oddsen att detta skulle ske? Jag menar, det var första bilinbrottet någonsin, och första tröjspillningen i en matbutik. Och detta sker samtidigt! Det är bara att ödmjuka sig i tacksamhet.
Jag och Angelica tittar på dagens hjälte. ”Du kommer aldrig mer höra oss tjata på dig om du spiller igen”, säger vi och kramar om honom. ”Från och med nu får du spilla hur mycket du vill!”
Comments