TJEJER ÄR INTE SÅ TOKIGA
Isak kommer hem från skolan och ser helt förtvivlad ut. Som förälder blir man då lite orolig för att det kan ha hänt något tråkigt.
”Men lilla gubben, vad är det?”
”Det är tjejerna!” suckar han.
Jag förstår genast. Vi har haft det där samtalet om tjejerna flera gånger. Det har nämligen visat sig att några flickor i skolan har intresserat sig för vår nio-åring och ”frågat chans” på honom. Och snäll som han är har han alltid tackat ja.
”Men vad är det nu som har hänt då?” frågar jag
”Pappa, om jag är ihop med en tjej, då låter hon mig inte göra som jag vill!” svarar han.
”Haha… jag förstår inte alls vad du menar?”
”Det är faktiskt inte roligt!” muttrar han.
”Men Isak, vi har ju pratat om det här. Du vet att du inte är tvungen att bli ihop med någon bara för att hon vill det.”
”Men”, svarar han uppgivet, ”de tjatar ju så mycket att det inte går att säga emot!”
Jag kämpar mot impulsen att börja gapskratta. ”Välkommen till verkligheten!” är allt jag lyckas få fram när jag och lägger armen om hans axel. Isak tittar upp på mig, klart missbelåten med dessa ord som inte alls ger någon tröst.
Senare på kvällen skriver sonen i sin dagbok. Han låter mig läsa, och ger mig tillåtelse att citera: ”Det är ganska jobbigt att vara ihop fast lite romantik kan det väl bli ibland. Det jobbigaste e att dom bara klänger på en nästan hela tiden och att man brukar inte få leka med sina killkompisar och det är inte så roligt tycker jag i alla fall. Så nu fattar ni nog att det kan vara jobbigt att vara tillsammans med en tjej.”
När det är läggdags utbyter jag med Isak några sista ord om ämnet. ”Du… även om det kan tyckas lite jobbigt med hela den här tjej-situationen, så skriver du faktiskt att det kan vara romantiskt ibland.”
Han svarar inte, men jag kan se att han funderar.
”Tjejer kanske inte alltid är så tokiga, trots allt”, säger jag.
Han gör sitt bästa att dölja sitt leende, men till slut bryter det fram.
”Nej… inte alltid.”
Jag förstår tjejerna. Vem kan motstå det där leendet?
Tjejer är inte så tokiga
Isak kommer hem från skolan och ser helt förtvivlad ut. Som förälder blir man då lite orolig för att det kan ha hänt något tråkigt.
”Men lilla gubben, vad är det?”
”Det är tjejerna!” suckar han.
Jag förstår genast. Vi har haft det där samtalet om tjejerna flera gånger. Det har nämligen visat sig att några flickor i skolan har intresserat sig för vår 9-åring och ”frågat chans” på honom. Och snäll som han är har han alltid tackat ja.
”Men vad är det nu som har hänt då?” frågar jag
”Pappa, om jag är ihop med en tjej, då låter hon mig inte göra som jag vill!” svarar han.
”Haha… jag förstår inte alls vad du menar?”
”Det är faktiskt inte roligt!” surar han.
”Men Isak, vi har ju pratat om det här. Du vet att du inte är tvungen att bli ihop med någon bara för att HON vill det.”
”Men”, svarar han uppgivet, ”de tjatar ju så mycket att det inte går att säga emot!”
Jag kämpar mot impulsen att börja gapskratta. ”Välkommen till verkligheten!” är allt jag lyckas få fram när jag och lägger armen om hans axel. Isak tittar upp på mig, klart missbelåten med dessa ord som inte alls ger någon tröst.
Senare på kvällen skriver sonen i sin dagbok. Han låter mig läsa, och ger mig tillåtelse att citera: ”Det är ganska jobbigt att vara ihop fast lite romantik kan det väl bli ibland. Det jobbigaste e att dom bara klänger på en nästan hela tiden och att man brukar inte få leka med sina killkompisar och det är inte så roligt tycker jag i alla fall. Så nu fattar ni nog att det kan vara jobbigt att vara tillsammans med en tjej.”
När det är läggdags utbyter jag med Isak några sista ord om ämnet. ”Du… även om det kan tyckas lite jobbigt med hela den här tjej-situationen, så skriver du faktiskt att det kan vara romantiskt ibland.”
Han svarar inte, men jag kan se att han funderar.
”Tjejer kanske inte alltid är så tokiga, trots allt”, säger jag.
Han gör sitt bästa att dölja sitt leende, men till slut bryter det fram.
”Nej… inte alltid.”
Comments