Några av er vet att jag har siktet inställt på min första Vätternrunda nu till helgen, tillsammans med bröderna. Som en liten uppvärmning gav vi oss därför iväg i lördags med Team Magnus – glada amatörer som leker proffs – på Nationaldagstrampet, det tiomila motionsloppet runt Södertörn.
Richard visade bäst form, men jag och Per var bra med i loppet ända tills storebroderns ena växelvajer gick av. Så jag stannade för att hjälpa honom, men med mild framgång. När jag sedan trampade vidare cyklade jag fel, fick kramp i vänsterlåret (och kunde därmed bara trycka ifrån med högerbenet under de sista milen), svalde några flugor och höll på att kvävas på en seg energikaka. En perfekt träningsrunda med andra ord.
Det måste nämnas att jag under mina 42 år aldrig har fått ta emot en medalj. Nej, nu ljuger jag. Vid Eurovisonssegern 1984 fick jag en medalj – men den skulle delas med bröderna… hur man nu skulle lyckas med det. Så tack, Södertälje Cykelklubb, för min första, alldeles egen glänsande medalj.
Min treåriga dotter tackar er också. Så fort hon fick se medaljen så hamnade den på något oförklarligt sätt runt hennes hals, och nu vet jag inte var hon har gömt den. Ni har möjligtvis inte några medaljer över i en låda någonstans?
Bilderna nedan är från Richards Facebook sida. Läs hans inlägg om loppet här.
Här är deltagarna från Team Magnus, laget jag cyklar med. Jag är tror att jag är längst ut till höger (det liknar mig i alla fall… jag kommer ihåg att jag hade en sådan cykeljacka på mig).
Som sagt, det var skönt att få sin egen medalj den här gången. 🙂
Du får gärna hålla tummarna nu på lördag. Vi börjar i Motala 03:54 på morgonen, och kommer i mål 12-13 timmar senare… kanske.
Be gärna en extra bön till vädergudarna också. Jag har förstått att det ska bli kallt och regnigt. Fast… när jag tänker efter, det är ju bara 300 km. En baggis!
Comentarios