Jaha. Då har tiden kommit. Jag var väl bara naiv som trodde att hon skulle hålla ut ett tag till. Men den bistra sanningen är att jag inte längre kan ge henne allt hon vill ha. Jag är inte längre mannen i hennes liv.
Hon finns hos mig men drömmer sig bort till honom. Tidigare var det jag som var föremål för hennes ömma blickar. Nu blickar hon bort mot honom. Tidigare var det jag som tröstade henne i mina armar. Nu vill hon bara vara i hans famn.
Det gör ont, men förälskelsen är ett faktum. Alla tecken är där: de tindrande ögonen, det eviga nynnandet, det frekventa fnittrandet.
Men det värsta är nog att han är både yngre och charmigare än vad jag är. Och för att hälla mer salt på såren, han har naturligtvis en full uppsättning svajande hår på huvudet.
Nyligen kom en fråga via TV-reklamen: ”Är det svårt för dig att hitta den rätta…?”
”Nej, jag vet precis vem det är!” kommenterar hon snabbt.
Jag förstår vem hon syftar på och frågar då varsamt: ”Vad är det han har som inte jag har?”
Hon vrider lite på sig och väger sina ord. ”Nja… vet inte riktigt. Han är snäll å så…!”
”Hur då?” frågar jag.
Hon biter sig i läppen. ”Som i skolan, till exempel… om jag tappar något på golvet så plockar han alltid upp det.
Åh nej! tänker jag. Inte det där gamla tricket!
Hon fortsätter babbla på om den där söta sjuåriga pojken, men jag missar hälften av det. I mina tankar är jag redan någon annanstans. Är det nu det börjar? Behöver jag skaffa livvakt? Ett koppel? Hjärtlugnande mediciner?
”Kan inte vår dotter vänta lite innan hon går och blir kär i någon!” säger jag senare till min fru. ”Typ… tjugo år till!”
Angelica bara skrattar åt mig och ger mig en kram. Signalen är tydlig: var inte så paranoid. Förmodligen har hon rätt. Jag gör en stor sak av ingenting? Men… för säkerhets skull har jag en plan.
Jag ropar på Clara. ”Kom, lilla gumman! Vill du åka till badhuset?”
Dottern springer fram och hoppar upp i min famn. ”Åååhhh, pappa! Jag älskar dig!
Det fungerade! Allt jag behöver göra nu för att behålla hennes uppskattning är att ta henne till badhuset. Om du går dit någon gång så lär du väl se oss där. Jag kommer ju vara där rätt ofta nu.
Typ… varje dag i tjugo år.
Det är inte badhuset, men en av våra favoritbadplatser. Ser du vilken?
Comments