Artikel i Newsmill, 21 sep 2012 Denna artikel uttrycker tydligt var kyrkan står i frågan om relationen mellan stat och religion.
Debatten om Romney och hans religion börjar nu bli en intressant följetong. Fler ateister och mormoner ger sig in i en dialog som visserligen är givande på många sätt, men samtidigt undrar jag hur fruktbart det hela är i slutändan. Jag kommer fortfarande ha min tro intakt och Patrik Lindenfors, som nu har skrivit sin tredje artikel om mormonkyrkans falskhet, kommer troligtvis fortsätta att se kyrkan som ett hot.
Jag tar mig därför friheten att vända på samtalet i ett försök att dämpa den nervositet som uppenbarligen finns i Sverige över vad ett Romney-presidentskap skulle innebära. Jag minns, till exempel, den oro Björn Ulvaeus hyste i en artikel under förra presidentvalskampanjen där han skriver att det vilar en domedagsstämning över oss om Romney blir president. Ulvaeus likställer fundamentalisten Romney med fundamentalisten Ahmadinejad, och påstår att mormonerna, likt islamisterna, vill att religionen ska styra landets lagar. Och om det händer då försvinner folkets fri- och rättigheter.
För en medlem i kyrkan låter detta fullständigt befängt – och till viss del kränkande. Men. Det sista jag vill göra är att ta på mig offerrollen. Ibland kan det finnas orsak att kliva ur sin egen bubbla och se sig själv (eller ens tro) utifrån. Då ökar naturligtvis förståelsen för att det faktiskt finns människor, speciellt de som inte vet vad kyrkan står för, som börjar bita på naglarna just nu. Hur mycket jag än vill så kan jag inte upplysa läsaren om alla kyrkans läror, men det som förmodligen är mest passande idag är att informera var kyrkan står gällande relationen kyrka och stat. Jag tror det kan lösa upp många knutar och om inte helt bota, åtminstone lindra oron för hur Mitt Romney skulle utöva sitt presidentskap.
Grundläggande för en mormon är att alla jordens invånare har rätten att utöva sin fria vilja. Det står i en av våra trosartiklar (kyrkans officiella trossatser) följande:
“Vi gör anspråk på förmånen att tillbe Gud den Allsmäktige i enlighet med vårt eget samvetes maningar och erkänner alla människors rätt till samma förmån, att tillbe hur, vad eller vad de vill.”
Denna trosartikel är av stor betydelse, för den säger inte enbart hur viktig religionsfriheten är för oss som utöver tron, men att denna rätten att tro – eller inte tro – är en gudagiven gåva. Alla människor måste få ha rätten att följa sitt samvetes bjudande (så länge den friheten inte inskränker på andras frihet). Det här är kyrkans officiella lära. Och jag måste säga, detta är unikt, för hur många religioner har något jämförbart med detta som en av sina viktigaste trossatser? I sammanhanget tycker jag det är viktigt att lyfta fram. Samtidigt som kyrkan vill skydda medlemmarnas frihet att utöva sin tro, så är den mån om att utsträcka samma privilegium till alla andra. Och detta är en ovillkorlig förmån till alla; det vill säga, jag kan inte misstänkliggöra någon för hennes livsåskådningsval, utan skänker den respekt och förståelse som jag själv hoppas få bli mottagare av.
Jag tar upp denna trosartikel för dess värderingar står som grund för hur alla människor i samhället borde bli bemötta och vilken roll de styrande har. Jag vet att det finns många som misstänker att Mitt Romney vill vara en ”mormonpresident” i det att han kommer gynna kyrkans medlemmar och införa någon slags mormon-sharia-lag. Men ett sådant scenario är inte bara totalt främmande för oss medlemmar men även helt oönskvärt. För så här lyder kyrkans officiella lära, författad av Joseph Smith själv (i Läran och Förbunden, kapitel 134):
”Vi tror inte att det är rätt att blanda religiöst inflytande med civilt styre, varigenom ett religiöst samfund gynnas och ett annat förmenas sina andliga förmåner och dess medlemmar förnekas sina individuella rättigheter som medborgare.”
Detta är A och O för oss. Religionen skall vara skild från staten. Punkt. För om den inte är det så inskränks genast rättigheterna för flertalet medborgare att följa sitt ”samvetes maningar”, som ovannämmnt. Landets styrande måste vara ledare för alla medborgare och inte för en enskild grupp. Historien visar gång på gång hur fel det kan bli när denna princip åsidosätts. Vidare läser vi i Läran och Förbunden (som är helig skrift för mormonerna):
”Vi tror att ingen regering kan bestå i fred om inte sådana lagar utformas och obrottsligen hålls som tillförsäkrar varje människa frihten att följa sitt samvete, rätten och kontrollen över egendom samt ger skydd för livet.
Därför, för att uppnå en sådan regering som sätter alla medborgares rättigheter i centrum, bör man söka efter ledare som kan ”[tillämpa] lagen med opartiskhet och rättvisa och upprätthålla den genom folkets röst.”
Till slut talar Läran och Förbunden om att de som utövar tro på Gud är ansvariga för hur de utövar den tro och att deras religiösa uppfattningar inte får mana dem ”att göra intrång på andras rättigheter och friheter”.
Detta är kyrkans officiella lära. Den bygger på det ansvar människor har gentemot varandra och på den respekt och förståelse som måste finnas i ett samhälle, samt i förlängningen hur viktig staten är för att skydda dessa rättigheter och friheter för sina medborgare.
Oavsett vad något anser om teologin i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, så har jag svårt att se hur någon skulle vilja protestera mot denna ståndpunkt. Och igen, fråga er själva, hur många andra religioner och tankesystem poängterar detta så starkt i sina trossatser och heliga skrifter som mormonkyrkan gör? Det säger ganska mycket om kyrkan.
Comments